Inte utan Audrey Hepburn

Det var många år sen jag såg filmen Breakfast at Tiffany's, men som många andra blev jag hejdlöst och hjälplöst förälskad i Audrey Hepburn. Filmen gav mig också en ny chans att ta till mig den ljuvliga Moon River som jag tidigare endast hört i skräniga, överpampiga versioner av diverse sångdivor - frrr!

Så trots alla dessa år, var det inte helt lätt att nu läsa boken utan att se Audreys ansikte framför mig, höra hennes röst, se filmens interiörer framför mig eller höra Moon River spelas upp i mitt huvud, om och om igen. Läsningen blev med andra ord mer en kontrastera/jämföra-upplevelse än ett eget självständigt läs (som det allt som oftast blir när man först sett filmen, och sen läser boken (eller tvärtom förstås). I boken är Holly Golightly till exempel blond. Hmpf! Och boken slutade utan någon egentlig katharsis där Holly fortsätter att vara samma självupptagna virvelvind, till skillnad från slutscenen i filmen där pojke får flicka och flicka får katt + pojke (i romantiskt, renande spöregn).

Boken och filmen är för mig två helt olika berättelser, med två helt olika syften. Bokens Holly Golightly är inte en person vars öde man gärna avundas; alldeles för ung, alldeles för undernärd och hennes relation till män är egentligen rätt störd. Berättarstrukturen är väldigt lik den Fitzgerald använder sig av i The Great Gatsby, dvs. en passiv berättare vars liv för en kort stund präglas av dramatiska händelser som styrs av andra än honom själv. Filmen är då mer ett klassiskt romantiskt Hollywood-drama, där berättaren i allra högsta grad blir både inblandad och sedan också en del av upplösningen.

Oavsett, läs boken! Se filmen! Båda är fantastiska!

Årets hittills sämsta läs...

... är inte så överraskande Paulo Coelhos Veronica Decides to Die. Jag tror banne mig att den är värre än Alkemisten. Hur den lyckades kvala in till listan äver 1001 böcker övergår mitt förstånd. Men om man får tro blurbarna på boken så finns det en hel del människor därute som tycker att Coelho är fullkomligt briljant. Och googlar man runt lite så jo, mycket riktigt, den här boken är tydligen allt från insiktsfull, litterärt genialisk, ögonöppnande, charmig och blaaaargh! Ack och ve, jag gråter, och Coelho, antar jag, skrattar hela vägen till banken.

Enligt mig är Veronica Decides to Die en bok fullproppad av idiotiska klyschor. Den ställer frågor kring det kollektiva normala, galenskap, liv, död och själens existens. Allt insvept i ett fluffigt sexistiskt moln som får en att känna att det faktiskt borde vara förbjudet för vissa män att skriva om kvinnor (ansedda författare som John Fowles och Ian McEwan kan läggas till denna lista).

Hoppas Capote gör ett bättre jobb. Nu är det dags för Breakfast at Tiffany's!

Påskläsning

Eftersom Grapes of Wrath både är tegelstensfet och ger en djup ångest så fort man öppnar den, tänkte jag att det kunde vara gutt att varva med lite kortare och lättsammare läsning. Jag kan ju dock inte påstå att jag ser fram emot att läsa Coelho (efter att ha tuggat på min egen arm i ren vrede efter Alkemisten) men men, nu har jag åtagit mig att läsa ALLA böckerna på listan... tack och lov är den kort. När jag letade efter omslagsbilder upptäckte jag dock att min superhjälte Buffy tydligen gör huvudrollen i filmatiseringen. Vet inte om detta är bra är dåligt. Bilderna från filmen får MIG att vilja lägga mig ner och dö. Se själv:

Bok 90: Veronica Decides to Die (1998) av Paulo Coelho (Brasilien).

Bok 717: Siddhartha (1922) av Hermann Hesse (Tyskland).

Yep, jag kommer att bli en ny människa efter att ha läst BÅDE Coelho och Hesse. Tack och lov för den tredje boken:

Bok 467: Breakfast at Tiffany's (1958, fast jag har hittat lite olika årtal, men Wikipedia har väl aldrig fel va?) av Truman Capote (USA).

Böcker som borde vara med på listan

Här kommer jag att lista böcker jag tycker borde kvalat in till listan (jag har dock överseende med att att han inte direkt har ett överflöd av svenska titlar). Fyll gärna på i kommentarsfältet!

1. Milan Kundera: Långsamheten
2. JMG le Clezio: Allt är vind
3. Michael Chabon: The Amazing Adventures of Kavalier and Clay
4. Rebecca Wells: Ya-Ya flickornas gudomliga hemligheter
5. Hjalmar Söderberg: Förvillelser
6. Rita Mae Brown: Rubyfruit Jungle
7. Eyvind Johnson: Strändernas svall
8. Alfred Jarry: Père Ubu

The Great Gatsby

Bok 699: The Great Gatsby (1925) av F. Scott Fitzgerald (USA).

Efter att ha läst en tredjedel av boken är jag sugen på jazz, fylla och fight. Och jag önskar att jag var snuskigt rik, ohederlig och svalt ytlig. Boken är ljuvlig!

Då var den utläst och gosh! Ett sånt härligt sönderslagande av det glada 20-talet! Ett tag ser berättelsen ut att bara vara ett klassiskt manligt triangeldrama där kvinnorna endast är spelpjäser för männens penismätningar (med pengar, whisky och jazz som dekor), men då sätter Fitzgerald igång en dramatisk kedjereaktion som skapar känslan av att hela det amerikanska samhället imploderar, fast uttryckt i ett par dysfunktionella och förljugna äktenskap.

Härlig läsning! Läs innan du dör. Om inte annat, den är kort och kan läsas ut på en eftermiddag.

The Grapes of Wrath

Bok 592: The Grapes of Wrath (1939) av John Steinbeck (USA).

Den här boken griper omedelbart tag i en, och än så länge förstår jag mycket väl varför den finns med på denna lista. Jag har nu kommit 50 sidor och är fast! Men ack, vreden är sannerligen allestädes närvarande! Man kan knappt läsa visa partier för att ilskan helt tar över. Fucking jävla bankväsende... (min gamla lärare i skapande svenska skulle för övrigt dödskallestämpla det här inlägget pga språklig inkonsekvens.)

2000-talet

Never Let Me Go – Kazuo Ishiguro

Saturday – Ian McEwen

On Beauty – Zadie Smith

Slow Man – J.M. Coetzee

Adjunct: An Undigest – Peter Manson

The Sea – John Banville

The Red Queen – Margaret Drabble

The Plot Against America – Philip Roth

The Master – Colm Tóibín

Vanishing Point – David Markson

The Lambs of London – Peter Ackroyd

Dining on Stones – Iain Sinclair

Cloud Atlas – David Mitchell

Drop City – T. Coraghessan Boyle

The Colour – Rose Tremain

Thursbitch – Alan Garner

The Light of Day – Graham Swift

What I Loved – Siri Hustvedt

The Curious Incident of the Dog in the Night-Time – Mark Haddon

Islands – Dan Sleigh

Elizabeth Costello – J.M. Coetzee

London Orbital – Iain Sinclair

Family Matters – Rohinton Mistry

Fingersmith – Sarah Waters

The Double – José Saramago

Everything is Illuminated – Jonathan Safran Foer

Unless – Carol Shields

Kafka on the Shore – Haruki Murakami

The Story of Lucy Gault – William Trevor

That They May Face the Rising Sun – John McGahern

In the Forest – Edna O’Brien

Shroud – John Banville

Middlesex – Jeffrey Eugenides

Youth – J.M. Coetzee

Dead Air – Iain Banks

Nowhere Man – Aleksandar Hemon

The Book of Illusions – Paul Auster

Gabriel’s Gift – Hanif Kureishi

Austerlitz – W.G. Sebald

Platform – Michael Houellebecq

Schooling – Heather McGowan

Atonement – Ian McEwan

The Corrections – Jonathan Franzen

Don’t Move – Margaret Mazzantini

The Body Artist – Don DeLillo

Fury – Salman Rushdie

At Swim, Two Boys – Jamie O’Neill

Choke – Chuck Palahniuk

Life of Pi – Yann Martel

The Feast of the Goat – Mario Vargos Llosa

An Obedient Father – Akhil Sharma

The Devil and Miss Prym – Paulo Coelho

Spring Flowers, Spring Frost – Ismail Kadare

White Teeth – Zadie Smith

The Heart of Redness – Zakes Mda

Under the Skin – Michel Faber

Ignorance – Milan Kundera

Nineteen Seventy Seven – David Peace

Celestial Harmonies – Péter Esterházy

City of God – E.L. Doctorow

How the Dead Live – Will Self

The Human Stain – Philip Roth

The Blind Assassin – Margaret Atwood

After the Quake – Haruki Murakami

Small Remedies – Shashi Deshpande

Super-Cannes – J.G. Ballard

House of Leaves – Mark Z. Danielewski

Blonde – Joyce Carol Oates

Pastoralia – George Saunders